AC/DC har sedan över sex år tillbaka varit mitt favoritband och när jag först fick höra beskedet att de skulle ge ut en hel platta enbart med gamla klassiker i syfte att reklamera Marvel-filmen "Iron Man 2" blev jag minst sagt besviken. Men sedan målade jag upp en bild för mig själv om att jag skulle räkna denna skiva som ett soundtrack till en film, och inte en AC/DC-skiva.

Min första reaktion när jag först såg varan, var att boxen, om man får kalla den så, var fruktansvärt snygg. Den lyser fint och är snyggt designad. Det blir inte sämre när man sätter skivan i stereon för att ta sig igenom de mästerliga melodier AC/DC komponerat tillsammans med adrenalinfyllda texter – men det finns ju nackdelar med allt. Det finns inte ett enda nytt spår på skivan (jämför med till exempel soundtracket till Maximum Overdrive, då det faktiskt fanns nytt material). Vi har alla hört dessa låtar tusentals gånger och jag hade gärna sett en eller två nya spår på skivan. Låtarna är ju dock fruktansvärt bra så det är ju inget tvivel om att det är en skiva jag kan lyssna på flera gånger om.

Godismaterialet, som består av en stor plansch, serietidning, klistermärken och en fastlappad bok är väldigt trevligt. Postern är snygg och boken innehåller, tråkigt nog, mestadels bilder vi tidigare sett. Spårlistan är, som jag tidigare berättat kanon, även om jag gärna hade velat ha något spår från ”Ballbreaker” på skivan. Det är dock en härlig blandning och varje låt är placerad med perfektion.

Uppslag från boken

Jag blev så fruktansvärt intresserad av att se Iron Man 2 att jag valde att göra ett biobesök. Nu har jag sett den och när jag steg ut ur biografen efter en visning av den så väl omtalade filmen blev jag besviken, åtminstone på dess urval av soundtrack. Utan att avslöja för mycket kan jag tala om att endast två låtar, ja, ni läste rätt. Endast två låtar signerade AC/DC spelas upp under filmens gång. Jag blev chockad och väldigt besviken. Jag kunde inte längre se ett samband med varför AC/DC skulle "hypa" detta lilla samarbete om det inte vore för just pengar. Jag förväntade mig att alla låtar på skivan skulle finnas med i filmen, men fick endast två av de femton.

I slutändan blir jag förbannad och ser detta som en dålig ursäkt för att släppa en greatest hits – men det är ju AC/DC vi talar om. Det är innehållet i cd:n jag ska bedöma och jag tycker ju inte att ett enda spår är dåligt, men full poäng kan jag omöjligt ge då jag hört allt förut. Men musiken, den blir aldrig dålig!