Så var då dagen äntligen här, efter 4 års väntan skulle äntligen AC/DC spela i Stockholm igen. Allt började redan i Juni när biljetterna skulle släppas och vi låg ett gäng utanför Svala & Söderlund vid Hötorget och köade hela natten. Visst biljetter fick vi men också en härlig förkylning på köpet, för det enda vi hade att värma oss med var ett par kartonger vi hade hittat på torget. När jag kom hem till Stockholm på Fredagkvällen (jag låg i lumpen i Karlskrona) låg ett brev från AC/DC´s skivbolag och väntade. I brevet låg ett signerat exemplar av senaste plattan "Flick Of The Switch", ett fotopass och ett backstage pass. Snacka om att nästan skita ner sig.

På förmiddagen tog vi tunnelbanan mot Solna och dagens höjdpunkt. Väl framme var det bara att knalla fram till VIP ingången och visa upp sina pass och vips var man inne.
Medan Mötley Crue spelade gick jag omkring och fotade nere från ståplats, kom även in framför scenen och kunde ta ett par riktigt bra bilder på Tommy Lee. Under pausen innan Van Halen skulle gå på knallade jag upp till pressläktaren och tog plats med alla mina kameror. Därifrån kunde vi snart se hur Dave, Eddie, Michael & Alex kom springande från sitt omklädningsrum backstage. Vi fick en kanon konsert serverad med alla hitsen från "Unchained", "Running With The Devil" till "Panama" och "Jump" förstås. David Lee Roth var på ett strålande humör och flörtade vilt med tjejerna i publiken. Säga vad man vill men den mannen är en verklig entertainer som kan ta vilken publik som helst.

Efter ca: 90 minuters vilt rockande var det nu dags för den sista ombyggnaden av scenen. Från läktaren mittemot scenen kunde jag se hur kanonerna rullades fram och trumsetet byttes ut mot Simon Wright´s. De flesta av 35.000 i publiken verkade ganska utpumpade efter Van Halen, men så fort vi fick höra klockan i "Hells Bells" ljuda ut i augustikvällen flög alla upp på fötter som en person och vrålade av lycka: AAAAAANNNNNNGGGGGGUUUUUUSSSSSSS !!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Senast jag såg AC/DC var på Göta Lejon och det var Brians första turné. Nu 4 år senare hade han vuxit in i kostymen som frontman och hans "whiskey hesa" röst fyllde Råsunda.
Angus var överallt på scenen, rullade runt, hoppade och kutade runt på rampen ovanför trummorna. I "Bad Boy Boogie" fick vi den sedvanliga strippen och Angus moonade gladeligen inför en hänförd publik. De frälste oss även med hits som: "Dirty Deeds Done Dirt Cheap", "Shot Down In Flames", "TNT", "Whole Lotta Rosie" och "Let There Be Rock". Som avslutning kom givetvis "For Those About To Rock" med de obligatoriska kanonerna som sköt sin salut.

Efter konserten var det bara att pusta ut, packa ner sina kameror och bege sig till backstage området för det som skulle komma att bli dagens höjdpunkt, att få träffa grabbarna i AC/DC.
Jag och min kusin stod ungefär en halvtimme och väntade på att bli insläppta. Under den tiden kom det fram minst 10 vakter och ville köra ut oss, men vi bara log och visade våra backstage pass. Plötsligt stod en av killarna från skivbolaget framför oss och frågade om vi var beredda att komma in backstage ?
Vilken fråga, om vi var. Väl inne kom en av bandets security fram till oss och berättade vänligt men bestämt att vi inte på några villkor fick ta några foton. Skit tänkte jag, hur coolt hade det inte varit med en bild av mig och Angus att visa upp för polarna. Ja ja, vi skulle i alla fall få träffa dem.

De var hur trevliga som helst, Brian skämtade och bjöd på bira. Angus satt i en soffa med sin fru och såg väldigt trött ut. Det som slog mig var hur små de verkligen var. Vi hade med oss skivor, foton och turneprogram som alla i bandet signerade. När jag frågade Brian varför de inte spelade några låtar från nya skivan tittade han bara på mig och sa: "gjorde vi inte? oh shit, då glömde vi det". Nu var det dags att gå och vi blev visade vägen ut. Precis när vi skulle lämna backstage området kom en kille gående som såg väldigt bekant ut. Det var Tommy Lee. Vi hann snacka lite med honom medan han skrev sin autograf. Väl utanför Råsunda satte vi oss ner och tittade igenom alla våra signerade prylar innan vi vandrade hemåt i natten lyckliga som små barn på julafton.