Intervju med Simon Wright
Simon Wright gick med i AC/DC 1983. Och var trumslagare för AC/DC i sex år.
1989 valde Simon att hjälpa Dio och spelade trummor till hans kommande album.
När bröderna Young 1990 var beredda att spela in sitt nya album så hade inte Simon tid för det och hoppade av bandet.
Låt oss backa tiden till 1983. Du svarade på en annons i den brittiska musiktidningen "Sounds" och gick på audition som trummis för AC/DC. Kan du berätta mer om detta?
1983 bodde jag i London och var medlem i bandet "Tytan", ett bra band. Men tyvärr hade vi inte så många konserter bokade.
Hur som helst, precis som du säger så var de en annons i "Sounds" där ett band sökte en trummis, den löd:
"Om du inte kan slå hårt, sök inte"
Och folk säger att jag kan slå så jag sökte. Jag blev tillkallad att komma till Nomi Studios i London. Det var kring 1000 trummisar som hade provspelat och jag tror att en av dem var en trummis som har spelat i "Roxy Music", men jag är inte säker.
Provspelningen var med trumteknikern Dickie Jones (som jobbat med ac/dc i flera år) och han bad mig spela tre låtar...
Led Zeppelins "Black Dog", ZZ Tops "Tush" och AC/DCs "Shoot To Thrill"
Jag tackade för mig och åkte hem. Några timmar senare ringde det en man som bad mig komma tillbaka nästa dag.
Jag hade ännu ingen aning om vad det var för band jag spelat för.
Jag gick tillbaka dagen efter och blev visad genom en lång korridor. När vi gick igenom korridoren såg jag transportlådor med orden "AC/DC" på dem. Givetvis blev jag väldigt chockad och tänkte "herregud, det kan inte vara sant"
När vi kommer fram så möter jag Angus, Malcolm och Cliff som direkt försökte få mig att slappna av. Första dagen satt vi mest där och de drog skämt efter skämt, men sen när vi började spela var allting väldigt strikt. Under de här sex åren som jag var med bandet så är jag evigt tacksam för att de har tagit med mig på "the ride of my life". Jag var ganska ung när jag gick med i AC/DC, 20 år.
Jag såg dem tidigare i år och de rockar fortfarande och musiken är fantastiskt.
Hur var din första konsert med AC/DC?
Det var ett tag sen, men jag är ganska säker på att min första konsert var i Vancover, mitt minne är inte vad det var (hehe).
Jag kommer ihåg att jag var inte speciellt nervös innan konserten utan bara spänd. Men när ljuset släcktes ner i lokalen och ljudet från alla fans fyllde lokalen så kom nerverna att spöka. Men några låtar senare hade jag glömt bort allt och de gick som smort. Allt gick riktigt bra.
Vad kommer du ihåg av dina besök i Sverige?
Jag kommer inte ihåg årtal men vi gjorde en konsert i Stockholm, jag kommer ihåg det för att min ex-frus familj var där och konserten var i en enorm ishall tror jag. Och när vi började spela så kändes det konstigt, vi hade alla svårt att andas stundtals.
Fanns det outtakes som inte kom med på albumen "Blow up your video", "Fly on the wall", eller "Who made who"?
Inte som jag känner till, jag blev bara tillkallad att slå trummorna, själva mixandet och arbetet med skivorna var jag aldrig med på.
Kommer du ihåg Malcolms problem under "Blow Up Your Video" Nordamerika turnén? Hur lyckades Stevie Young fylla tomrummet?
Stevie skötte sig utmärkt, vi var alla nervösa och oroliga, men han skötte sig exemplariskt. När det gäller Malcolms problem, så får du prata med honom om det.
Hur skulle du beskriva bröderna Young som musiker? Och hur var tiden med bandet "off-stage"?
De vad alltid bra, både på och bakom scenen.
Vilket är ditt favoritalbum med Bon?
Helt klart "Powerage".
Och med Brian?
Då måste jag säga "For Those About To Rock". Jag gillar det albumet. Jag tror att med det albumet så tänjde de på gränserna så långt det bara gick. Man kan inte få det att låta högre och tyngre än det. En riktig klassiker med kanonerna i titelspåret.
Vad har du hört eller vet om Bon Scott?
Jag gillade verkligen hans texter och sång, speciellt de äldre texterna, "Riff Raff", "Sin City" etc.
Tyvärr fick jag aldrig chansen att träffa honom.
Hur är ditt förhållande till AC/DC idag? Har du varit i kontakt med bandet sedan 1990?
Det verkar gå bra för dem, jag var på en konsert i Los Angeles tillsammans med Chris Slade i december förra året.
Vi umgicks en stund med bandet och träffade deras barn och fruar.
Vad är din mest minnesvärda stund med AC/DC?
Var ska jag börja? Det var en fantastisk tid i min karriär. Men en som jag kommer att tänka på så här spontant är Castle Donington i England 1984.
Min familj kom till Donington från Manchester och det var en fantastisk dag och en otrolig konsert inför en ofattbar publik. Det var väldigt mycket människor där, de sa att det var kring 80.000 fans där.
1990 gick du med i Dio. Var det avsiktligt att lämna AC/DC? Vad var det egentligen som hände, innan du kom fram till ett beslut?
Mitt beslut att lämna bandet var inte
avsiktligt, det bara hände.
Jag blev allt mer och mer rastlös, jag hade varit med i bandet i sex år och behövde vidga mina vyer för att bli mer kreativ trummis. Innan Mal och Angus skulle gå in i studion med det kommande albumet så hade jag redan hjälpt Ron (Dio) med att spela trummor till deras kommande album.
Det är inget fel på AC/DC och deras låtar, de skriver otroligt bra musik. Men trummorna kan vara ganska begränsat och jag trodde de andra kunde hjälpa mig med det, så det var dags att gå vidare. Så jag lämnade AC/DC och åkte på turné med Dio.
Vad sysslar du med nuförtiden?
Jag är fortfarande medlem i Dio, det har jag varit de senaste 11 åren. Tiden går fort när man har roligt. (hehe)
När Ron (Ronnie James Dio) blir klar med Heaven and Hell turnén så ska vi gå in i studion och spela in en ny cd, som följs av en ny världsturné.
Medans vi väntar har jag spelat in och turnérat med Tim Ripper Owens, hans nya album heter "Play my game". Men även med Rhino Bucket med albumet "Hardest town".
Så jag har varit ganska upptagen den senaste tiden men jag gör det som jag alltid drömt om.
Förresten, acdc fans borde kolla upp Rhino Buckets nya cd ("Hardest Town") det har lite samma sound som AC/DC.
Tack Simon, för att du tog dig tid att prata med oss!
Jag skickar en hälsning till ACDC fans över hela världen, ni rockar!
|
|
|
