Publicerat på

Recension av AC/DC: Album by album

Recension av Martin Popoff: AC/DC Album by album

Martin Popoff spottar ur sig böcker om hårdrock, flera om året. Med det produktionstempot är det klart att böckerna inte alltid bygger på omfattande efterforskningar. Ofta baseras de på utförliga intervjuer, som för historien om ett visst band eller en genre framåt. I denna hans första bok om AC/DC är det inte historien om bandet som behandlas, istället diskuteras gruppens studioskivor av ett antal väl valda namn både inom och utom AC/DC:s krets.

Upplägget är dock kronologiskt och Popoff gör inte misstaget att röra till det genom att i någon större utsträckning diskutera de s.k. bastardskivorna, utan det är de australiensiska originalen som gäller. Många av de intervjuade är namnkunniga personer med AC/DC-koppling exempelvis Phil Rudd, Phil Carson (som kontrakterade AC/DC 1976), Mike Fraser och Simon Wright. Andra är kända AC/DC-samlare eller musiker med ett brinnande intresse för AC/DC, så som Jay Jay French och Dave Ellefson. Samtliga har intressanta synpunkter, men det är lite märkligt att Popoff inte har funnit någon kvinna att intervjua, trots att man enket kan komma på dussintalet intressanta namn. Det hade kunnat tillföra givande perspektiv på t.ex. texterna. Nåväl, Popoff är en driven intervjuare som ställer de rätta frågorna och lyckas få de intervjuade att berätta så intressant som möjligt. Trots det varierar givetvis nivån på de intervjuade. Märkligt nog är en av de minsta intressanta Phil Rudd, som ju spelade på alla de klassiska skivorna. Men kanske inte så märkligt ändå med tanke på vilka substanser som passerat genom hans minnescentra genom åren.

 

Boken är knappast något för den som vill ha en första introduktion till bandet. Men den är lysande för den som kan historien, men som vill veta mer om musiken och skivorna. För den riktigt inbitne ger den dock inte så mycket han inte redan kände till. Men det betyder inte att den inte är intressant. Tvärtom, som förströelselektyr är denna bok väl lämpad även för den mest inbitne AC/DC-diggare. Den är oavlåtligt underhållande och välskriven även om man givetvis inte alltid instämmer i de intervjuades åsikter. Och stundtals noterar kalenderbitaren felaktigheter i deras utsagor.

Det jag annars främst saknar är djupare diskussioner om texterna, vilka ägnas tämligen litet fokus. Jag skulle även önskat att man finge veta mer om det rent musikaliska, ett ämne som lämnas för litet utrymme i AC/DC-litteraturen. När det blir som mest intressant är just när någon intervjuad försöker förklara i musikaliska termer vad det är som gör att AC/DC är så bra.

 

Slutligen vill jag lyfta fram att till skillnad från de flesta rockböcker håller denna hög klass beträffande det fysiska utförandet. Den är inbunden och tryckt på bra glansigt papper. Bildmaterialet är därtill lysande, boken innehåller mängder av bilder i vart fall inte undertecknad hade sett förut.