Malcolm Mitchell Young

Själva definitionen på kompgitarrist, den hemliga ingrediensen i AC/DCs oemotståndliga sväng. AC/DC är också Malcolms band inget snack om saken, han startade bandet och han driver bandet. Han är också den lille mannen med den stora gitarren, speciellt den vita Gretsch White Falcon som han började använda 1980, men också det stora ljudet.

Det är Malcolms förtjänst att AC/DC låter AC/DC. Visst har Angus en stor del i det men Mal satte kursen och såg till att den hölls i med- och motgång, genom personliga kriser och ändlösa turnéer. Malcolm Young är envis och långsint, han ser till att han får sin vilja igenom genom att sätta ner foten och väl det är gjort så kan inget och ingen få honom att ändra sig, på gott och ont. Det finns otaliga exempel, som när Robert Mutt Lange under inspelningarna av Back In Black ville att Brian skulle sjunga lite mer ”groovy” i You Shook Me All Night Long, Malcolm tittade en stund på Mutt och sa sedan nej med eftertryck. Ett mer nutida exempel är när en stackars tekniker under Berlin-spelningen 2003 på det olidiligt varma Columbiahalle (Brian höll på att få värmeslag) glömt att byta ut en trasig sladd och fick sparken på stället. Det var Malcolm som beslutade att sparka i stort sett hela produktionsteamet runt AC/DC efter att inspelningarna av For Those About To Rock hade dragit ut för långt på tiden, managementet (Peter Mensch) fick kicken, likaså stora delar av roadcrewet , fotografer, publicister och Mutt Lange hade producerat sin sista plattan för AC/DC någonsin … punkt!

För de som spekulerar i att Mutt Lange åter skulle få producera en platta för AC/DC kan vi säga glöm det, för Malcolm har inte glömt. Det finns ett engelskt uttryck ”run a tight ship” som stämmer väl på Malcolms ledarstil. AC/DC blev i och med utrensningen 1982 ett rent familjeföretag som få utomstående har insyn i, Malcolm konfererar i huvudsak med Angus och fattar sedan beslut som förmedlas till resten av bandet. Han kunde dock inte helt stå emot sina egna demoner, 1988 var han tvungen att ta en time-out mitt under pågående turné då det blivit så roligt att ta en bärs att det blev tråkigt. Brorsonen Stevie Young ersatte och få märkte faktiskt någon skillnad. Under time-outen så skrevs huvuddelen det som skulle bli ”The Razors Edge” då även textförfattandet togs över av Young-bröderna. En personlig bild som etsat sig fast är av en svettig Malcolm som under Let There Be Rock vevat av minst två strängar (hur man nu kan veva av räls?), han tittar upp under lugg under crescendot och ler så lycklig som bara en man in sitt rätta element kan vara.