Publicerat på

Olympiastadion – Ett erbjudande vi inte kunde tacka nej till

Från början var det inte planerat att vi skulle åka till Tyskland på AC/DC. Vi hade köpt biljetter till Roskilde, Stockholm och Tavastehus och de skulle få vara nog.
Men månaderna går och plötsligt landar det ett erbjudande i (e)postlådan som man inte kan tacka nej till. Det var vår tyska kompis, Patrik, en trogen medlem i den tyska jeansjacke-patch-klubben (en utrotshotad art som oftast ses i flockar).
Plötsligt stod vi där, i Berlin. Lite smått förvirrade över vad i helsicke vi gör i Tyskland?

Vi träffade legenden, Björn Hellborg, på hotellet. Björn är lite av en sån människa som alla hört talas om… Men ingen har sett? En vålnad?

Dagen innan konserten åkte vi ut till Roadrunners Paradise som arrangerade en förfest. Tyvärr missade vi bandet som spelade men träffade otalt många från ”jeansjacke-patch-klubben”. Tyskarna är väl inte heller direkt kända för sin engelska, och tja, vår tyska var högst obefintlig. Men efter några öl så är väl alla lite av en berliner? [Ich bin ein Berliner]

Då var dagen här, dagen då vi skulle gå på AC/DC. Men var vi verkligen beredda på detta? 23 dagar för tidigt? Strunt prat, klart vi var klara! Det här är ju en dag vi väntat på sedan vi kom hem från ”Rock Or Bust” videoinspelningen. Att få se dem på en fet scen igen. Och de facto att de har världens tyngsta ljudrigg med sig är ju bara det värt resan till Berlin.

DSC_0480

Förbandet Vintage Trouble från Los Angeles är ett band som jag (Zikkan) verkligen har fallit för! Här har vi ett band som blandar hejvilt mellan testosteronstinn blues, rock, och där i mitten så slänger vi in en näve attityd, glimten i ögat, och en dos soul.
AC/DC har verkligen lyckats pricka rätt, i val utav förband, då Vintage Trouble lyckas med det svåra konststycket att få 75.000 ölstinna AC/DC-tyskar, och minst 4 svenskar, att skråla och klappa i takt, utan att skandera ”ANGUS!! ANGUS!! ANGUS!!” mellan låtarna! Sångaren Ty Taylor predikar ut Vintage Troubles budskap, med charm, stil och en enorm energi! Givetvis så känner man sig som svensk, lite extra stolt, då man ser svenska Nalle Colt på gitarr leverera riff efter riff, och det låter bara så jävla bra! Så ni som ska på Friends Arena, MISSA för guds skull inte Vintage Trouble!

Plötsligt händer det, introt till AC/DC startar följt av att scenen sprängts i bitar och ”Rock Or Bust” drar igång. En viss skoluniformsklädd gitarrist kommer inspringandes och så var vi i gång på allvar. Bäst i Berlin?
Fredrik: ”You Shook Me”, no discussion end of story. ”Jeansjacke-patch-klubben” blev som tokiga då den kom igång. ”Thunderstruck” är en annan favorit, de är så här den ska spelas! Bastrumman sparkade nästan hjärtat ur takt! Det var HÖG volym!
Johan: ”T.N.T” den var magisk i Berlin. Tyskarna trampade takten som aldrig förr på olympiastadion.

P1020113

Dagen efter satt vi och diskuterade gårdagens konsert. Får man vara kritisk? En sak som vi allihopa kunde enas om är att den nya singeln ”Play Ball” inte platsar sig på startfemman. Låten i sig är otroligt bra på skivan, men live kommer den inte riktigt i sin rätt. Precis som ”Black Ice” och ”Big Jack” från förra turnén.