Nu har den kommit, Mark Evans (basist i AC/DC 1975–1977) självbiografi. Säkert har många med mig väntat med spänning på denna bok: äntligen en bok skriven av en som faktiskt var med i bandet under dess mest spännande period: när de bröt sig loss från Australien för att inleda sitt segertåg över världen. Det skadar inte heller att Mark Evans inte längre har några kopplingar eller lojaliteter till AC/DC, eftersom det gör att han kan vara helt frispråkig och uppriktig rörande sin tid med bandet. Och förvisso är han uppriktig, men om någon hade väntat sig några större skandaler så blir denne besviken. Något riktigt smaskigt avslöjar boken alltså inte, men den bjuder på många intressanta detaljer och anektdoter, som inte tidigare har varit kända. Det som kanske mest förvånar vissa är hur mycket knark som konsumerades i bandet under dessa år – dock inte av Mark Evans själv, hävdar han.
Mark Evans bok är tvivelsutan riktad till dem som främst är intresserade av honom som basist i AC/DC. Den inleds med något kapitel om hans barndom, men sedan börjar det intressanta för AC/DC-vänner: några hundra sidor om ungefär två år i ett rockband som turnerade som dårar och spelade in skivor i ett rasande tempo. Därpå följer ett par kapitel om vad Evans har gjort de senaste 34 åren, sedan han fick sparken från AC/DC. Inte så mycket om det alltså. ändå är det inte något stillsamt familjeliv han har ägnat sig åt, utan han gick genast vidare till andra band efter AC/DC och fortsatte att turnera hårt, även om han inte upprepade succén från sitt första band. än idag har han spelningar var och varannan dag, numera med bluesduon Dave Tice & Mark Evans. Dessutom arbetar han med att sälja begagnade gitarrer av hög klass. Faktum är, att även om jag är mest intresserad av hans AC/DC-period. Kan jag tycka att han hastar förbi sina projekt därefter lite väl snabbt i boken. Jag skulle gärna ha läst mer om hans musikaliska äventyr under 80-, 90- och 00-talen, för han är en god berättare som skriver mycket intressant. är man bara intresserad av AC/DC lär man dock få sitt lystmäte: Evans har ett mycket bra minne för detaljer, och man har en känsla av att han anstränger sig för att vara helt uppriktig i sina omdömen om personer, eller i sina återgivningar av händelser under dessa år. Bröderna Young exempelvis, beskrivs som lite knepiga, men med en järnvilja och en vision som har tagit dem dit där de är idag. Fastän Evans fick sparken från bandet och även har andra anledningar att vara bitter på dem så märks det att han ändå har mycket stor respekt för Youngarna.
En sak jag hade önskat att boken innehöll, är en redogörelse för den juridiska tvist som Evans hade med AC/DC:s bolag Albert productions rörande uteblivna royalty-betalningar. Det slutade med att de gjorde upp i godo och Evans skriver att avtalet innehöll en klausul om att parterna inte fick yppa något om innehållet i det. Tråkigt kan man tycka, för de turerna hade jag sett fram emot.
Det jag saknar i boken är alltså att man hade velat att den innehöll ändå mer i vissa fall. Dessutom solkas den av några smärre fel, som hade kunnat undvikas om någon riktigt AC/DC-kunnig, som exempelvis Arnaud Durieux, hade fått läsa igenom manuset före tryck. Men det är obetydliga saker som jag endast påpekar i brist på andra saker att kritisera. Mark Evans bok handlar visserligen om endast ungefär två år i AC/DC:s karriär, men det var två oerhört viktiga år, och de behandlas här för första gången av en som faktiskt var med i bandet. Dessutom innehåller den en hel del opublicerade bilder från denna epok. Boken kan därför rekommenderas varmt till alla som är intresserade av AC/DC med Bon Scott.
Boken kan köpas från Readings.com.au. Efter en del googlande kunde jag konstatera att övriga australiensiska boklådor, som jag fann, med försäljning till Sverige tog enormt mycket mer i porto.