Jeff Apter har skrivit mer om AC/DC än de flesta. Han har skrivit en biografi över Angus Young, och dessutom hävdar han att han var spökförfattare för både AC/DC-basisten Mark Evans’ och dito emissarien Michael Brownings memoarer. Därtill har Apter även skrivit en hel del om bandet som musikjournalist, så det är inte konstigt att han besitter stora kunskaper i ämnet.
I sin nya bok har han lämnat det lättillgängliga biografiska narrativet och helt torrt försökt att kartlägga AC/DC:s historia dag för dag (nästan) under bandets första sju år. Det är ett upplägg som helt klart är givande för kalenderbitaren, men kanske inte för den som främst vill ha en njutbar och lättillgänglig AC/DC-biografi. Det märks att Apter har stor kunskap och att han har använt sig av många olika källor. Dessa redovisar han dessutom i slutet av boken. Tyvärr anger han inte vilka källor han har använt för vilket kapitel. Det innebär att om man ställer sig frågande till någon uppgift har man ingen möjlighet att ta reda på var Apter har fått upplysningen ifrån. Detta gör källförteckningen nästan meningslös för den som kritiskt vill granska det Apter skrivit.
Som sagt, Apter är kunnig men trots det innehåller boken en hel del felaktigheter. Somligt är fel av mindre vikt, men allvarligare är att Apter inte har riktig koll på de olika utgåvorna och versionerna av skivorna. Detta innebär att han till exempel hävdar att Dirty deeds done dirt cheap med fotografiet på omslaget gavs ut först 1981, och inte 1976. Liknande fel gör han beträffande andra skivor. Ett riktigt allvarligt misstag är att han publicerar bilder av Philip Morris som han hävdar är tagna på AC/DC:s första spelning, trots att alla kan se på medlemmarna, att bilderna inte är från den konserten. Detta påpekade undertecknad för Apter i ett AC/DC-forum på internet, men ändå fortsätter han att hävda dessa felaktiga uppgifter.
På det hela taget är det dock ett gediget arbete Apter har gjort. Bildmaterialet är mycket bra, och Apter bjuder på många ovanliga bilder och trevligt material såsom gamla konsertaffischer och pressklipp. Den fysiska pappers- och bildkvaliteten är också mycket god.
Det är synd att boken skäms av ovan nämnda fel, men trots det kommer den på grund av sitt systematiska upplägg och huvudsakligen korrekta innehåll att bli ett referensverk för undertecknad och säkert för andra som skriver om AC/DC.