Året var 1980 och året då AC/DC blev kallade för ”vilken skit!” i svensk media. AC/DC skulle komma att starta en ny epok i historieböckerna med en helt ny frontman i Brian Johnson. Mannen som gav kepsen (läs ”flatcap”) ett ansikte. Första konserten som skulle vara ett uppvärmningsgig i belgiska Namur (Brian’s första gig med bandet) skulle komma att bli en riktig käftsmäll. Men det var också just så AC/DC levererade sin musik, som en käftsmäll.
”Managern ringde oss några timmar innan konserten och sa att de var tvungen att flytta konserten till en större lokal. Sen dröjde det någon timme innan de flytade konserten igen tills den slutligen blev flyttad till en flyghangar”
– Brian Johnson
Under tiden i Sverige fylls löpsedlarna med Björn Borgs femte Wimbledonvinst i rad. Samtidigt fanns det ett gäng frilanserande journalister som tävlade över vilka som skulle få bevaka konserterna i Stockholm för aftonbladets räkning. Arne Norlin berättar:
”När jag började på aftonbladet 1970 så var vi ett gäng som började gå på konserter och skriva om det i tidningen, mot att vi fick komma in gratis, det var aldrig tal om någon ekonomisk ersättning. Det var främst jag och Janne [Andersson, som senare började på TV4] som gick på konserterna, men med åren blev vi en större grupp.”
Det skulle dröja fyra månader innan AC/DC skulle stanna till i Sverige med den nya frontmannen. Arné Norlin som själv börjat tröttna på flackandet runt klubbarna i Stockholm, skulle gå på en av hans sista konserter som recensent.
”Jag slutade med det 1980, för att jag helt enkelt tröttnade. Det kan vara en förklaring varför jag skrev en så kritiserad artikel om AC/DC.” berättar Arne.
Arne fortsätter:
”Konserten var utsåld, det betyder nog runt 1.000 sålda biljetter, och på götgatan stod det folk som sålde 75-kronors biljetterna för uppemot 600kr. Det var fattigt i Sverige på den tiden så 600 kr var väldigt mycket pengar. Det var så förbaskat högljutt på konserten så många av ungdomarna gick ut pga. den höga volymen. Jag vill poängtera att artikeln jag skrev för aftonbladet är den sämsta recensionen som jag skrivit.”
