En bok i det lite större formatet om AC/DC kom ut härom året, skriven av den brittiske journalisten Paul Elliott. Vad vi har är en påkostad bok om bandets historia som egentligen inte kommer med mycket nytt men ger en överblick över deras historia fram till Rock or bust-turnéns slut.
Elliot har inte gjort några egna efterforskningar eller intervjuer inför denna bok, men han har intervjuat bandmedlemmar vid tidigare tillfällen och lånar generöst från dessa intervjuer. Han lutar sig annars helt på andras böcker och tidningsartiklar, men anger källorna sparsmakat: enbart två andra böcker och några tidningsartiklar. Trots att det verkar tydligt att han har använt även andra böcker.
Boken är trevligt skriven men innehåller många småfel och en del allvarligare, som när han hävdar att Bons festkamrat från sin sista natt inte ändrat sin berättelse från den ödesdigra kvällen – trots att han har givit radikalt olika versioner under årens lopp. Och därtill har Elliott inte läst Jessie Finks bok om Bon Scott och har därmed missat dennes rön, som ger en annan bild av Bons sista natt i livet än den förlegade som Elliott förmedlar.
Boken är formgiven lite som en gammal popptidning, med generöst med bilder i färg och svartvitt strösslade över sidorna. Bildmaterialet håller generellt hög klass och tillhör bokens behållning. Inte minst för att Elliott varvar bilder på bandet med bilder på förband till bandet och annat med koppling till berättelsen.
Visst innehåller boken en och annan upplysning som kanske är ny för gemene man. Till exempel visste undertecknad inte att Brian Johnson sjöng upp för Rainbow, eller att Fairbarin var påtänkt att producera Stiff upper lip. Men mest är detta en bok för den som vill ha alla böcker som skrivits om AC/DC i sin reol.