Inlägget gjort

Finks konspirationsteorier i svensk språkdräkt

Recension av Jesse Fink: Bon: färd mot mörkret – sanningen om Bon Scott och AC/DC (Vaktel förlag)

Jag recenserade tidigare denna boks australiensiska utgåva, men då som e-bok utan illustrationer. För den som vill läsa mina synpunkter på själva innehållet i boken hänvisar jag till den recensionen.

Det första intrycket av den svenska utgåvan av Finks bok, som passande nog har fått titeln ”Färd mot mörkret”, istället för den direktöversatta ”Bons sista motorväg” är gott. Den har god papperskvalitet och ett påkostat trådbundet band, och därtill ett rikt bildmaterial. Det följande intrycket är sämre. Originalets undertitel lyder ”The untold story of Bon Scott and AC/DC’s Back in Black”. Påståendet är till hälften sant eftersom första halvan av boken, som handlar om Bons sista år på turné i USA aldrig har berättats så utförligt tidigare. Dessutom har Fink fått fram en del ny fakta om Bons sista dagar i London. Någon tidigare oberättad historia om Back in black innehåller boken dock inte, hur gärna än Fink skulle önska att han kunde bevisa att skivans texter delvis är skrivna av Bon. Denna delvis korrekta undertitel har dock av förlaget Vaktel översatts till ”Sanningen om Bon Scott och AC/DC”. Ett påstående som förefaller något märkligt för den som läst boken och vet att inte ens Fink påstår att han kommit fram till sanningen om Bons död och än mindre lyckas leda i bevis att Bon är Back in blacks hemlige textförfattare. Såklart innehåller boken sanningar som inte tidigare varit kända, men undertiteln i sig ger ett oseriöst intryck.

Går man vidare och läser baksidestexten blir man inte mer upplyft. Sällan har jag sett en så yxigt skriven text på en bok utgiven på ett seriöst förlag. ”Legenden om mannen som helt enkelt är känd som ’Bon’ växer för varje år”, skriver förlaget. Hur då, undrar man, blir berättelsen större eller menar de att den blir mer välkänd? Man läser vidare: ”AC/DC:s blixtrande [sic] frontman har blivit en ikon efter sin död. Men hur mycket av detta är bara myter?” Nu blir det förvirrande på riktigt. Vad är det som eventuellt bara är myter? Att Bon blixtrade? Att han har blivit en ”ikon”? Eller att det har skett efter hans död?

Vidare skriver förlaget ”Andra böcker gör anspråk på att berätta historien om Bon, men de kommer inte ens i närheten av det.”. Det är förvisso sant att Finks bok gräver djupare i Bons liv under åren 1977–1980 än någon annan bok gör. Men det är minst sagt övermaga att ge ut en bok som handlar om tre och ett halvt år i en persons liv, och påstå att det är den enda bok som är i närheten av att berätta i historien om denne. Att meningen inte är ett misstag i arbetet vittnar den högtravande slutklämmen om: ”Över hela världen har musikälskare väntat på den nyskapande, sanningsenliga, orädda och mästerliga biografi som Bon Scott så väl förtjänar – och här är den äntligen!” Tråkigt i sådant fall att musikälskarna har missat Clinton Walkers Bon Scott-biografi från 1994, med flertalet utökade och korrigerade utgåvor därefter. Till skillnad från Fink berättar Walker historien om hela Bons liv, och hans bakgrundsmaterial består av mängder av intervjuer med personer som stod Bon nära, varav flera inte längre är livet. Walker gjorde grundforskningen och hans bok är urkunden som senare författare har kunnat lägga detaljer till. Att låtsats som att Finks nya skrift är den första seriösa Bon Scott-biografin är antingen okunnigt eller medvetet vilseledande.

Nåväl, efter att ha läst baksidestexten var förväntningarna på det övriga innehållets svenska språkdräkt ställda på en minst sagt låg nivå. Glädjande nog kom förväntningarna på skam och den språket visade sig vara rätt så lättläst och smidigt. Givetvis finner man störande anglicismer på hart när varje sida, men tyvärr är det ett faktum man tvingas räkna med när det gäller engelskspråkiga rockböcker översatta till svenska. Denna är ändå förskonad jämfört med andra, snudd på oläsliga översättningar. Inga namn nämnda.

Som sagt, jag recenserade en e-bok av det australiensiska originalet tidigare, vilket inte innehöll några bilder. Döm om min glädje när jag upptäcker att bildmaterialet i denna utgåva är riktigt bra! Jag förmodar att det även återfinns i den tryckta utgåvan av boken på engelska. Skam att de som köper e-boken snuvas på detta. Den tryckta utgåvan innehåller nämligen mängder av bilder från denna tid, varav huvudparten aldrig har publicerats tidigare. Och där återfinns många intressanta bilder från platser som beskrivs i boken, och av personer som omnämns. Tyvärr skäms bildmaterialet av Finks bildtexter som genomsyras av hans fixering vid att Bon skall ha skrivit texter till Back in black.