Det var sent på våren 1979 i vår fotostudio i New York City. Jag hade redan bestämt mig för att lämna verksamheten och starta ett nytt litet äventyr, producera reseguider, men jag arbetade gärna när det behövdes. Vid det här laget var min partner Jim Houghton och hans assistent ansvariga för all fotografering och jag tog mest hand om företagsfrågor. En av våra bästa kunder var Atlantic Records, som vi arbetat väldigt mycket med genom åren. Den här gången hade deras head art director, Bob Defrin, ett stort och ytterst viktigt uppdrag åt oss…
Den australiensiska hårdrocksgruppen AC/DC var på väg att expandera i Amerika och de behövde en baksida för sitt nya album ”Highway to Hell.” Bandets namn hänvisar till den elektriciteten och högspänningen som anmärktes på deras unika scenframträdanden och inget annat (det påstods att bandnamnet hade en bisexuell betydelse, men detta avfärdades väldigt snabbt av gitarristen Malcolm Young). Albumets framsida gjordes i vår studio över ett år tidigare. Men då för räkningen av bandets ”Powerage” album. De beslutade sig att ändra sina planer och bilderna tagna i december 1977, med Angus djävuls horn, blev på omslaget av ”Highway to Hell”. Man kan se skillnad på de två olika omslagen (fram/baksida av albumet) om man jämför Malcolm Youngs hårlängd.
Mitt bidrag till arbetet med bilderna var ljuset. Vi försökte skapa ett ljus mot den gråa bakgrunden så man kunde skilja dem från det och ändå behålla en ”mörk” känsla i bilden. Hornen på gitarristen Angus Youngs huvud retuscherades dit i efterhand precis som djävul svansen. Nu ett antal år senare när man tittar på filmerna så ser de väldigt skrämmande ut men de var verkligen ett nöje att arbeta med. Jim tog fotot på Ektachrome film med en Hasselblad 500EL kamera utrustad med en 80mm Planar-objektiv med en enda Balcar studio strobe, paraply reflektor och en Calumet generator. Bilden som användes på baksidan av albumet är somsagt tagen -79 och krävde en hel del arrangemang och förhandsplanering. De skulle se ut som om de står på en mörk landsväg med helvetets rök som sakta kryper sig närmare. Men var hittar man en övergiven landsväg på Manhattan? Staten Island, naturligtvis. Ett mindre filmbolag hjälpte oss genom att ordna så vi kunde använda en sluten del av ett vägarbete.
Den natten ordnade vi en hyrbil, en van, och styrde mot Brooklyn. Vi körde över Verrazano Narrows Bridge till det som skulle komma att bli West Shore Expressway. Bandmedlemmarna var väldigt ivriga att få se de berömda sevärdheter längs vägen vi färdades efter. Vår Balcar Strobe ljus och hyrda maskiner rök drevs av vår Honda location generator. Jim använde sig av olika kameror men den sista bilden var troligen från en Nikon F2 lastad med Tri-X svartvit film, även om bilden kan vara lite vilseledande. Om man ser tillbaka så tror jag att vi borde ha använt mer ljus bakom röken. ”Highway to Hell” är det album där AC/DC hade sin chans att placera sig själv på världskartan. Åtminstone i Amerika, där den nådde #17 på listorna. Gruppen bildades 1973 i Sydney, Australien, med Malcolm och Angus Young, två bröder som hade invandrat från Glasgow, Skottland i tidig ålder. De rockar fortfarande och Angus använder än idag sitt unika varumärke: skoluniformen.
Texten ovan är ett utdrag ur Earl Steinbickers blogg och är översatten av Johan Kreku