AC/DC FAQ: All that’s left to know about the world’s true rock’n’roll band av Susan Masino
Susan Masino är en stor AC/DC-fan sedan hon såg dem på deras första USA-turné 1977 och hon har känt bandet sedan dess. Hon har också skrivit böcker och artiklar om dem där hennes hängivenhet och kärlek till musiken alltid skiner igenom. Sådant kräver respekt men är ändå inget som bör påverka när man ställe sig frågan inför hennes senaste bok: Behövs ännu en AC/DC-bok?
Bokens undertitel gör gällande att den innehåller allt som återstår att veta om det ”äkta” rock ’n’ roll-bandet. Och helt klart innehåller boken en hel del som är intressant även om den inte kommer med något revolutionerande nytt. Mycket är dock skåpmat eller sådant som skrivit många gånger förut. Till exempel innehåller boken en genomgång av alla gruppens skivor med lite allmän info om producent och medlemmar på varje vax. Sådana genomgångar har vi läst ofta förut och denna tillför inte mycket.
Förteckningen över samtliga turnéer är lite mer givande, även om man saknar information om vilka förbanden var och gärna skulle sett mer detaljerade låtlistor. Genomgången av vilken utrustning bandet har haft genom tiderna är desto intressantare och jag tror inte någon lika omfattande sammanfattning gjorts tidigare.
Boken innehåller en del kapitel som kan anses mest vara av kuriös karaktär, som kapitlet om AC/DC och kvinnorna, AC/DC och sprit och kapitlet om våldsamma AC/DC-medlemmar. Denna typ av kapitel är roliga men tillför inte så mycket till historieskrivningen. Ett mer givande kapitel är det där en medlem ur gruppen Nantucket berättar om hur det var att turnera med AC/DC i USA1980. Det ger en intressant bild av livet bakom scenen och bandmedlemmarna som människor.
Illustrationerna i boken är rakt igenom i svart-vitt, vilket inte är något större problem; det finns tillräckligt med färgbilder på AC/DC ändå här i världen. Flera av bilderna har jag inte sett tidigare och en del äldre är riktigt roliga.
Något som hedrar Masino är att hon i slutet av boken noggrant förtecknar de böcker och artiklar som har varit källor till hennes arbete. Det är något som fler författare borde ta efter.
Svaret på frågan – Behövs ännu en AC/DC-bok? – besvaras i detta fall med ett ”nja”. Masinos bok innehåller en hel del intressant material, men mycket känner man som inbiten AC/DC-vän igen sedan tidigare. Ofta säger man om de mindre intressanta AC/DC-böckerna att de endast är av intresse för de mest inbitna fansen. I det här fallet är det nog tvärtom: Masinos bok är en trevlig introduktion för den som nyss upptäckt bandet, och fastnat ordentligt för det. Den mer inbitne lyssnaren har absolut ett utbyte av delar av den, men det finns andra AC/DC-böcker som bör vara mer givande för honom eller henne.